Valium från Valier

Minns ni min fina middag i dalarna häromveckan?
Då gällde ensam på hotellrum med rött vin, tunnbrödsrulle och Vi i femman på TV, alltså. Nu har jag blivit uppgraderad. Så här ser numera alla mina fredagskvällar ut:

Det ni inte kan se av bilden är att jag dessutom har snygga tjejen bredvid mig i soffan. Men ni ser ju Moeten, svenska jordgubben och fotboll på TV.
(Notera att smågodiset hänger med fortfarande. Nu färskt!) Så här är livet, ups and downs. Nu är jag vinnare igen.

Dessutom en exhibitionistbonus för mig: Den som flanerar på Kungsbron (Kungsgatans förlängning efter Fasching och kasinot…) kan nu se mig i jätteformat igen. Grattis! I flera modeller med och utan leende. Tyvärr täcks bilderna ofta av parkerade bussar.

PRESSTOPP:
Här meddelas dessvärre att Valiers personaktier föll något i morse för att jag hade glömt att meddela vår (vita) städerska att vi inte ville ha hennes tjänster längre, och hon därför väckte sommarlovande tonårssonen och möttes av halvpackade kassar och kartonger (snygga tjejen säger att vi måste packa i tid, snart är det 16 augusti.) men jag skall snart jobba mig tillbaka.

Äntligen nånstans där jag kan clippa mitt här.

Inte nog med det, jag kan också städa mitt ansikte.
Samt ingå i Spola Här.
Och inte minst få Anknytning.

Har inte ni också längtat efter Janjack?

Som tur är har Oss också Brä Prisis Ekonomik.
Jag slår till!

Ni kanske inte tror det, men jag har en god vän. Han heter M. Född utomrikes. Hårt hållen av missionärsföräldrar och med cirka sex syskon. M. är lokal politiker en bit över hobbynivå, i ett parti med starka värderingar. Han vill gärna ge intryck av att vara den där städade, väluppfostrade medelålders mannen som måste vänta på att nån annan öppnar de automatiska dörrarna i varuhusen, för att hans egen ödmjuka personlighet inte ger något utslag i fotocellen.

-Ha!
Det är en falsk bild. Jag vet bättre. Strax under ytan puttrar en rebell. M. brinner för att en gång för alla åka studentflak. Och eftersom han tog studenten i hippie- och revolutionstider och inte igår, så bjöds icke den möjligheten när det var hans tur.

Nu har han emellertid sin plan klar. Nästa år i studenttider kommer ni att se M. redan före 08:00 i Edsbergsparken, bredvid den kommunala gymnasieskolan. Han kommer att vänta i ett buskage på att avgångseleverna kommer för den traditionsenliga champagnefrukosten. (Redan på min tid (1983) pratade vi om den, men ingen såg nånsin nån skumpa, men nu tycks den finnas, jag (!) fick till och med inbjudan till den via facebook häromdagen) Nå, när eleverna börjar tåga in i parken kommer M. att skutta fram, ja just skutta, eftersom han är iklädd heltäckande kanindräkt. Med snygg skylt på magen. ”Studentflaks-maskot”.
Han kommer också att regelbundet framföra små verser, till exempel: ”För att få lycka på ditt flak – Ta en kanin där bak” Vem kan motstå detta? Klart M.kommer att få åka flak. Och umgås med nya fina mössor.

M. är så gott som absolutist, så det är inte spriten som lockar, utan skrålandet, glädjen och den oförställda brutala glädjen.

Dessutom kan han tjäna en hacka på att fylla sin medhavda säck med tomburkar. Jag skall göra mitt bästa för att M. skall få se sin dröm gå i uppfyllelse. Nästa år tar hans egen dotter studenten, och då kommer dräkten att behövas.

So long.

Häromdagen tog vi en stund, lilla hjärtat och jag, och vandrade kring i våra (snart) nya kvarter. Solen sken, avgaserna doftade och vi åt tapas. Dessutom hittade vi bland annat mycket snygga skyltningar. (Jag vet, måste börja göra bilderna större, men nu får du anstränga ögona en smula.)

Särskilt snyggt med små rebusar på slutet:

”Stå inte med en STRUTS PÅ GÅRDEN då båten skall sjösättas…”

och

”Med ett stort KNARKFÖRRÅD på TUNGAN…skönt eller hur?”

Det här väckte gamla sjuttitalsminnen, ser du vad det är?

Aha, här kan man ju köpa reservdelar till sina gamla Koflach. Notera hur dammiga de är, märkligt med tanke på hur lysande affärer det måste gå att göra på försommaren med spännen till 30 år gamla slalompjäxor. Skylten säger: ”Behöver du reservdelar till dina slalompjäxor? Vi kanske har dem”. Att ingen annan har kommit på den idén…

Men snyggast var nog ändå ändå denna skyltning. ”Vi låter en tomte spela pizzicato på en fiol utan strängar för en naken vit dam, för att tigga ihop stålar nog till en rejäl tjobang.” Man riktigt ser hur de letat efter matchande prylar, och hur de sedan stått med tummarna i hängslena, ni vet så där, spänt ut bröstet och pöst över av stolthet över sin fina skyltning. (Eller så är man bara fläskigt mycket mer ironisk än vad stackars Valier kan ana.)

-Ah, Vasastan, här kommer vi att trivas.

Just den här nationaldagshelgen är vi inne och provbor i innerstan, när vi vaktar klädsamt fyllige Einar och bengalen Wilma när deras mamma och pappa är i Prag. Känns bra så här långt, men vi åkte hem till Svullentuna för att sola mitt på dan ändå. Nu blir det skolavslutningsmiddag på Bistro Edsbacka. Den finns i alla fulla fall inte i stan.

Jag har ju aldrig påstått att jag är särskilt bra på att stava, (eller jo, det gör jag kanske jämt) men hur stavas egentligen familj på italienska?

Jo jag vet att bilderna är lite små, men kolla noga då. Är du inte uppmärksam?

”Matbordet blir större när du får gäster” – Det är ju fantastiskt, varför har man inte läst om det i tidningarna?

Och så vill jag skryta med min nya brudmagnet, den otroligt sexiga Toyota Prius. Här kan ni komma med era jänkare, volvosar och saabar. En svart riskokare är den som drar till sig tjejer (med palestinasjal, indiemusik och rättvisemärkt kaffe) Men kolla hur lite soppa den drar, snittar 0,54 liter per mil, typ lovin spoonful. Man ser här den senaste halvtimmens körning, angivet i femminutersintervall
sista femminutaren låg jag på 0,25 liter milen, det är ju freakin’ unbelievable.

Jag har en mycket vacker dotter, och det är en god sak.

Men visst blev det ännu bättre när hon plockade ögonbrynen? (Här syns hon som Anita i West Side Story)

Brunetten (svartetten?) Linda som hänger i bakgrunden var också en höjdpunkt.