Högstadiejumpan forever
Nu ska ni få höra: Förr i tiden fanns ett skolämne som hette jumpa. Tickelsempel när er ödmjuke skribent gick i skolan, på sjuttitalet.
Vi anade nog att det kom från ordet gymnastik, och snobbiga lärare som ville vara lite ungdomliga sträckte sig till att säga ”gympa”, men vi sa alltid med ”u”, jumpa.
För er ungdomar kan jag komplettera med att det – i den mån det över huvud taget finns på schemat – nu kallas ”idrott”, eller kanske ”hälsa & idrott”. På den gamla goda jumpatiden fanns också OÄ (SO) och maskinskrivning (Detta kan jag inte ens beskriva för dagens ungdom, kanske som en dator, utan skärm, och med inbyggd skrivare, lite som en chatt där det man skrev kom ut direkt, men ingen läste det man skrev. Utom mansfrisyrprydda skrivmaskinsläraren Ragnhild, som jag kallade Ragnar, och som nog var lite rädd för mig.)
På jumpan lekte man skeppsbrott, tills det blev för farligt, och spelade spökboll. Jag minns att vi helt självklart hade sock-i-plast (min mamma sa plast-i-sock, vilket ökade mobbinggraden en smula)
Nånstans i femman blev det modernt med basketboll, så då spelade man det för glatta livet. Jag var andre reserv i klasslaget, och fick inte spela en sekund.
Och så i sjuan fick vi en ny jumpalärare (jumpa-majje hette det ijenklien, alla manliga hette majjen, och de kvinnliga hette språkevolutionistiskt: fröken-frullan-jullan-göken…) som hette Aziz, och var elitvolleybollspelare, men vi spelade aldrig volleyboll, även om han alltid gick omkring med en hårdpumpad volleyboll som han kastade på oss när vi var ouppmärksamma, han införde också nån slags straff där man fick sitta på rumpan och hoppa runt i salen. Endast röv mot golv, och så sätt fart – testa själv, se vad som händer, börja studsa.
Aziz hittade också på innebandy, det var ett slags hockey, eller bandy, fast man spelade det inomhus med en liten hålig plastboll, och med plastklubbor som man kunde böja sönder bladen på för att få rätt hook. Man hade inga skridskor – som jag minns det. Nå, innebandy var en plåga under hela högstadiet. Hockeykillarna i parallelklassen var stenhårda, och jag som mest var hygglig på bröstsim tyckte det hela var trist.
Det började dyka upp killar som alltid hade Sergio Tacchini-overaller i WCT på sig, och som gick och viftade med innebandyklubbor i skolkorridorerna. Aldrig hade de lektion heeller. De snusade och var rätt töntiga, tyckte jag.
Nå, innebandy var en jumpapryl, som gick över efter högstadiet, även om jag minns att vi spelade lite för att hålla oss i form senare också. Några dorkar med fjunmustasch gick omkring på stan med klubban på väg till jobbet även på 80-talet. Vilka muppar. Jag hade lagt av efter nian.
-Oj, shit, nu minns jag att jag och E. förlovade oss, den 13/2 1985, och att jag när det var klart bytte om och åkte och spelade innebandy i Blackeberg. E. gillade aldrig Blackeberg något vidare efter det.
Men sen dog sporten ut, som jag uppfattade det.
Nu har jag till min stora förvåning sett att innebandy fortfarande finns! Och det visas på TV-sporten. Och då är det inte lokalreportage från jumpasalen i Bergaskolan i Rönninge 
längre, utan från Globen eller motsvarande. Helt obegripligt! En lek för högstadiepojkar?
Man ser nästan aldrig nån som kör skeppsbrott, eller spelar spökboll i Globen. För att inte tala om att nästan ingen i Globen har sockiplast.
Var skall det här sluta?
En dag har alla datorer i hemmen? Man slutar med kassettband? Alla kan ha en telefon i fickan? Nej, där går nog gränsen.
Roffe skrev så här april 22nd, 2008 at 9:07 e m
Vår gympa lärare lät oss killar ha skor ( hade ett par Addidas Balticup” rågummisula,blå mocka med gula streck !! Hur fräck som helst. Men brudarna fick det inte, dom fick så snällt dra på sig sina sockiplast…Undrar om det vore möjligt idag.
Urk vilken flasback när du skrev om maskinskrivning. Riktig pina var det och dessutom måste vi haft samma fröken !
Jois skrev så här april 23rd, 2008 at 9:32 f m
http://www.sockiplast.nu/
Jois skrev så här april 23rd, 2008 at 9:33 f m
Hm, jag skickade en länk, men den blev osynlig. Fast klicka här ändå. Länken finns där:: http://www.sockiplast.nu/
Fröken Wallenberg skrev så här april 23rd, 2008 at 9:26 e m
Valier om jumpan:
Åkte du ända till Blackeberg från Rönninge för att spela innebandy? (Var ligger Rönninge, förresten? Låter långt bort, längre bort än Kungsängen. Bålsta-avstånd minst!
Jag tycker det verkar som om du var en riktig idrottsman i skolan. Reserv i basketen, bra på bröstsim, kallade lärarna för Majjen och frullan. Du verkar ha varit accepterad. (Valier var en precis lagom cool kille i skolan, gissar jag mellan raderna. Det står ingenting om förnedrande smällar av våta handdukar i duschen efteråt, hånskratt eller ”Ondskan”-upplevelser.)
Innebandylektionerna använde jag mest till att ”lagligt” få drämma till tjejer på benen, tjejer som jag tyckte förtjänade en smäll. He he he … Wallenberg har aldrig varit så arg som i gymnasiet …
Coolt med osynliga länkar här uppe förresten! Är det valier som programmerat sidan så? I så fall har vi alltså:
1) Joel, mannen från framtiden
och
2) Valier, osynlige mannen!
Fler kan tillkomma …
(Det där sista lät roligare när länkarna faktiskt VAR osynliga. men när jag försökte skriva detta förut så blev det som vanligt vår kära ”sidan kan inte visas”.)
Jonas Gunnarsson skrev så här april 23rd, 2008 at 11:40 e m
Min gympalärare på högstadiet lät oss nästan alltid spela innebandy. Han frågade oftast ”vad vill ni göra idag”, varpå några hockeykillar alltid svarade innebandy. Jag gillade innebandy och hade spelat det redan på gräsmattan hemma i unga år, så för mig var det helt okey, men jag tyckte efter hand lite synd om dem som inte ville spela innebandy. De fick dela på andra halvan av gympasalen till andra saker. Några gånger i nian var jag på den andra sidan av mellanväggen, där några sportade och några satt av lektionen. Aktiviteten från tjejerna var låg.
Förmodligen borde gympaläraren ha styrt lektionerna mer efter egen vilja. Några enstaka gånger hade vi redskapsgymnastik, vilket är ganska farligt. En kille ramlade ner från ringarna och bröt armen.
Under mitt första gymnasieår ingick dans på idrotten, vilket jag gillade. Sedan bytte jag skola och hade åter i huvudsak innebandy. Den gympaläraren var också lärare i de samhällsvetenskapliga ämnena, samt ägde den lokala macken/kiosken i Forsmark. Synd att jag inte lärde mig mer dans. Det skulle jag ha mer nytta av än innebandykunskap, nu.
Fröken Wallenberg skrev så här april 24th, 2008 at 1:02 f m
”Hästar och skit?” Som du skrev på Kottens sida. Jag är djupt sårad i min känsliga fullblodssjäl!
Jo, ibland är det svårt att komma in här, och när man postar kommentaren så blir det ibland ”Page not found” av det hela. Jobbigt när allt försvinner, jag brukar ofta spara och klippa ut för säkerhetsskull.
Men Kotten var lite lurig. Han hade nog sett att han vunnit, men skrev ändå på våra sidor ”snälla gå in på Valiers sida och se efter vem som vann, jag kommer inte in på hans sida”. Han var nog lite mallig och ville att vi andra verkligen skulle se att han vunnit. He he … det är min teori. ; )
Fröken Wallenberg skrev så här april 24th, 2008 at 11:57 e m
Valier, jag läste Jois inlägg … och jag ser dig med nya ögon nu!
(”Stora och beundrande” om du är nyfiken)
Jois skrev så här april 25th, 2008 at 10:16 f m
Akta dig, hon är singel.
Valerian valera... skrev så här april 25th, 2008 at 12:37 e m
Jag är icke nyfiken.
Förgiftad forever.
Fröken Wallenberg skrev så här april 26th, 2008 at 2:17 f m
Är du förgiftad? Du menar gift, he he … jo jag vet. Med fru Valier. Esther. Hon har kommenterat trevligt i min blogg vill jag minnas.
Jois: Och jag är egentligen bara delvis singel. :O
mattias skrev så här april 26th, 2008 at 5:40 e m
”Min vagga vaggade i Tosterup i Färs härad av Malmöhus län. Min fader var stins i Tosterup. Mina föräldrar voro goda och ömma. Jag var en vanartig son.”
Jois skrev så här april 26th, 2008 at 9:23 e m
Delvis singel?
My body says yes but my mind says no? Eller är det tvärtom Bettan?
Valier skrev så här april 27th, 2008 at 5:00 e m
Mattias citerar Piraten, men jag vet inte om man vågar det i dessa piratjägardagar?
Förresten borde frk W och mattias lufta gemensamma intressen nån dag. 80-tals-rockstjärnors väl och ve.
mattias som själv är rockstjärna och frk W som redakterar, managerar etc etc om dem.
Valier skrev så här april 28th, 2008 at 11:11 f m
Vem är den där Esther?
Min fru heter Eva Larsson.
Har jag blivit kidnappad?
Fröken Wallenberg skrev så här april 28th, 2008 at 9:38 e m
Jag vet inte vem Esther är. Hon har kommenterat i min blogg. I andras också. Sedan sa någon (pappa C? Jois?) något om Esther i samband med dig, så jag fick för mig …
Esther Margar är lika mystisk som Gunnarsson. Ingen av dem har bloggar. Och alla tror att de är någon annans kompis från början … *sätter på mystisk Hitchcock-musik*
Jacob skrev så här april 29th, 2008 at 6:28 e m
När jag gick i skolan hade vi inte jympa, jumpa eller gymnastik. Vi hade FYSISK FOSTRAN. Det första man såg när man äntrade hallen var en boxhandske, först till synes liten, men snabbt större. När man hade uppfattat att handsken innehöll magisterns stenhårda näve och att denna närmade sig ansiktet i full kraft, var det försent att vända undan. Detta hände upprepade gånger, i syftet att härda oss ifall ryssen skulle komma.
Några plastklubbor användes inte. Istället utfördes situps med medicinboll. De som inte orkade med de sedvanliga 200 innan rast pryglades med 40 rapp. Jag minns det väl.
Magistern, en före detta officer (som stred under Mannerheim) var hård men rättvis. Jag minns det så väl när de andra grabbarna hade lagt nyponfrön i mina underbyxor. Magistern, fylld av helgad vrede, samlade ihop mina tre plågoandar och band fast dem mot en telefonkiosk (den första i Europa för övrigt). Det var januari och styv kuling. I tre timmar fick de sitta av sitt straff. Olle haltar fortfarande svårt tack vare sina amputerade tår.
Skolan i övrigt var lika oförlåtande. Dyslexi var en psykisk sjukdom, eller demonisk besatthet som skulle drivas ut av den kringvandrande domprosten. Någon abakus hade vi inte, och ”miniräknaren”, ja den var en fånig utopi.
Vi gick i kortbyxor året om och man lärde sig att uppskatta potatis med saltat kött varje dag.
Kanske skulle dagens ungdom behöva ett rågat mått av den gamla skolans disciplin då och då.
Valier skrev så här april 29th, 2008 at 7:32 e m
ja, precis så var det.
Olle skrev så här maj 2nd, 2008 at 8:07 e m
Aaahh..nostalgi. Är väl några år yngre än dig, men visst minns man OÄ, sock-i-plast, jumpa och framförallt den (oftast) blåa jumpapåsen i tyg som man ofta glömde packa upp när man kom hem så när man skulle ha jumpa nästa gång så luktade det inte alltför fräsht ur den….
Och maskinskrivning… Undrar om nån lärde sig skriva så där korrekt och snabbt då? Eller körde alla pekfingervalsen? Då trodde man ju inte att man nånsin skulle tillbringa sin fritid (eller sitt jobb) vid ett tangentbord…
Buzan skrev så här maj 6th, 2008 at 4:55 e m
haha.. det där inläggetr väcker minnen jag inte vet om jag vill minnas
Vi hade en lärare i maskinskrivning som var skelögd och hade ruskigt snea och krokiga fingrar. Dessutom var hon JÄTTESTRÄNG! Alla i klassen var skiträdda för henne, så när hon tittade och pekade på någon och väste DU DÄR SVARA!! Så svarade alla, och jag menar alla, i klassen snabbt som fan. Det var ju inte någon som visste vem hon menade…