Shut up and say thanks
Man har ett problem, man mår till exempel inte så bra. Man vet inte exakt vad som är på tok, bara att systemet inte är på topp. Då kan man gå till en läkare. Det gör jag emellanåt. Men det är inte roligt. Och detta upprepas gång efter gång. Detta är en sann historia. Så här är det.
Jag kommer till läkarmottagningen. Ofta i ett ganska sunkigt kvarter. Jag är inte ensam i väntrummet, jag står sist i kön, väntar på min tur och när jag träder fram inför läkaren skrapar jag först lite med ena foten, sen med andra och presenterar mig. Läkaren grymtar lite stressat, jag försöker snabbt förklara hur jag mår. Han ställer några riktigt ironiska motfrågor som visar hur grön jag är på medicinska frågor.
Då ber han mig plötsligt ta av mig på underkroppen. Där i väntrummet. Lydig som jag är så gör jag det. Hastigt och mer brutalt än kärleksfullt våldtar han mig. Ganska snabbt, men väldigt förödmjukande. Det gör ont, och jag undrar om det verkligen är nödvändigt. Jag tittar mig omkring på de andra som väntar på sin tur, men ingen tar någon notis om mig. Såg jag nyss på när de som var före mig i kön råkade ut för samma sak? Vet inte.
När läkaren är klar tittar han lite surt på mig, och ser lite missnöjd ut. Inte nöjd med mig. Nöjd med sig.
Han säger att han skall försöka bota mig om han har tid, om inte det blir för mycket jobb, och jag vet väl att det kan bli dyrt, jag är ju inte helt ung längre, och man får räkna med att kroppen tar lite stryk.
Jag får ny tid i slutet av veckan. Eller månaden.
Mycket tacksam stammar jag fram mina hederbetygelser och mitt stora förtroende för hans visdom. Jag betalar dryga pengar för behandlingen och tvingar mig själv att säga tack och le ganska brett.
Det här händer mig minst ett par gånger om året. Jag vet att jag kommer att bli kraftfullt våldtagen, jag vet att läkaren kommer att vara sarkastisk, jag vet att det kommer att göra ont och kosta mycket pengar. Jag vet också att jag trots detta kommer att tvingas tacka honom efteråt. Ändå gör jag det igen och igen.
Om du själv har en äldre bil/moped/cykel/gräsklippare så vet du vad jag talar om.
Det kommer dagar när den inte går som den ska.
Då undrar jag alltid varför jag inte gick fordonsmekanisk linje, och om allt detta hade kunnat undvikas om jag växt upp med min pappa och inte min mamma. Så jag kunde meka själv och slapp lämna in fordonet på service.
Jois skrev så här maj 13th, 2008 at 10:09 f m
http://www.nok.se/nok/forf/002151/inledn.htm
Fröken Wallenberg skrev så här maj 13th, 2008 at 12:35 e m
Jag förstår att detta är en pik till mig och mitt inlägg ”ledare av den fria världen”.
Eller så lider jag bara av narcissistisk personlighetsstörning, samt är lite paranoid. Men bara lite.
joram skrev så här maj 13th, 2008 at 4:54 e m
Min medkänsla har inga gränser…..Är det möjligt en mardröm eller en konvulgisk läkarskräck som gör sig påmind. Brallorna nere brukar innebära olika beröringsalternativ men Du är för ung för de mera smärtsamma varianterna….Räta ut mina frågetecken är Du snäll.
Fröken Wallenberg skrev så här maj 13th, 2008 at 7:20 e m
Meddelande i kommentarsfältet på min blogg: Jag löste ditt rollproblem. Hoppas du blir nöjd! : )
Valier skrev så här maj 13th, 2008 at 8:38 e m
Freud? Pikar hit och dit, paranoid, vad vet jag? Konvulgisk?
Tja, jag bara berättar hur jag upplever det att lämna in bilen/moppen på service.
Jois skrev så här maj 13th, 2008 at 11:20 e m
I got an offer I couldn´t refuse. I ett halvår har min bil känts ”sådär”. Den är inte så gammal, men det är lite slitage och lite si och så med vätskebyten och annat. Då fick jag syn på en annons. Fullständig service där man byter allt flytande i bilen, kollar sladdar och såna där propellrar och allt vad som ryms framför mina fötter, i den där luckan jag sällan vågar öppna i skräck över att hitta en hungrig pitbull där. http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/article2452919.ab
De bytte till och med regnbågarna på vindrutan. Spikade ihop min halvlösa innerdörr och bytte till hjul utan spikar i. Allt för 5 långa sjalar. Det enda de inte gjorde, vilket det nu är min tredje bildoktor som vägrar, är att fixa glappet i min bilstereo. Vem gör sånt?
En mans bil är väldigt mycket Freud tycker jag. Och när du blandar in gräsklippare i bil(d)en, borde vi nog träffas du och jag och flaska vin och jobba lite på ditt självförtroende.
joel skrev så här maj 14th, 2008 at 8:53 f m
Jag tror du skulle må bättre om du slutade lämna bilen hos läkaren och dig själv hos bilmekanikern..
En skiftnyckel uppkört i skrovet är inte skönt förutom för de mest erfarna kvinnorna..
Fröken Wallenberg skrev så här maj 14th, 2008 at 2:06 e m
Ha ha, Jois kommentar. En skiftnyckel …
Jois, nu måste till och med du inse att du ÄR Gimli och inte den lille fjanten Legolas. ; )
Pappa C skrev så här maj 14th, 2008 at 3:28 e m
Precis det där händer mej varenda dag jag lämnar ungarna på dagis.
Kotteby skrev så här maj 16th, 2008 at 12:10 e m
Min tandläkare bad mig ta av mig på underkroppen. Mycket märklig läkare.