Vad hände egentligen under sommaren?

Vad hände egentligen under sommaren med alla bloggare? Var det bara en fluga? Jag har i alla fall haft sommarlov. Och gjort annat.

Till exempel så gick jag en skrivarkurs på Kreta, (kolla svarthåriga snubben på första bilden som dyker upp när du klickar på länken, så förstår du att jag var väldigt konstnärlig på kursen).

På kursen satt vi nio personer under en skuggande pergola och fick lära oss att det inte är nån idé att vänta på inspiration, då blir det intet gjort, utan det är bara att skriva. Vi fick uppgifter som denna:
-Här drar jag ett kort ur författarkortleken… åh, det blev ”mormor i bastun”, skriv en dikt om det, ni får fyra minuter.
Då duger det inte att sitta och fundera på hur man ska lägga upp arbetet och vilken disposition som är bäst. Och dikten blev därefter. Andra uppgifter var att skriva en egen novell till på tisdag, fem haikudikter över lunchvilan, en gemensam skicka-vidare-historia och säkert annat som jag glömt.
Under skrivarveckan så lyckades nog alla nån gång få till just det där andningsstoppande, hjärtrusande eller irriterande vackra. I en kort berättelse, en haikudikt eller en ilsken harang om leverpastej.
Så tesen håller. Skriv, sitt inte där och vegetera! Eller åtminstone inte samtidigt.
Jag hävdar förresten med bestämdhet att du ska vegetera när du har tid. Det är din f*rb*nn*de plikt som människa. Jobba har sin tid, att låta tankarna fly undan har sin. Men ingen mer souvlaki på ett tag.

Nu vandrar jag omkring i Vasastan på eftermiddagarna som en salig ande.

Nyss hemkommen från New York försöker jag behålla känslan av att befinna mig på resande fot, och då är Vasastan perfa. Här finns allt. Till exempel mer eller mindre knäppa affärsinnehavare. Att jag kunde stå och mysprata så länge om antikiviteter visste jag inte själv.
I morse åkte jag rullbräda ner till tunnelbanan vid Odenplan, i finskorna, (fin-skorna, inte Tuula och Tarja). Nya mjuka hjul som tar plattskarvarna så lätt, så lätt. Så njutbart, och ändå så många som inte verkar förstå att detta är den moderne mannens sätt att hålla sig fräsch i huvud och lekamen. (”-Öh, kolla en gubbe på skejtboard, haha, väx upp.”) Aldrig i livet!

En sann anekdot:
Kultur- och fritidsnämnden i Sollentunas ordförande Benkt (ja, han stavar så) Kullgard sa när nämnden nyss fattade beslutet att snyta fram stålar till skateparken vid Rudbecksskolan, att ”…särskilt drivande har varit en vuxen som fortfarande är tonåring”.
Tänk om jag hade skaffat mig en utbildning istället. Då hade jag suttit där och varit 44 år nu (..alltså det är jag ändå, men jag menar inte bara på pappret). Nu byggs skateparken för fullt.

Är det förresten nån som saknar vår gamla, gamla bloggarargbigga Fröken Wallenberg? Inte jag! …fast bara lite. ”Min dator är paj” säger hon. Jag har erbjudit mig att ta en titt på hennes dator om hon vill, men hon verkar inte vilja ha den fixad. Ska jag väcka henne med att visa nya skarpa paparazzibilder av henne här?

Vad tycker du?

6 Comments to “Vad hände egentligen under sommaren?”

  1. Peter L skrev så här september 23rd, 2008 at 5:40 e m

    Jag har saknat både dig och Pappa C under sommaren, och är glad att se er börja få upp ångan igen. Fröken Wallenberg saknar jag sannerligen också!

    Själv ska jag tillfälligt byta vistelseort någon vecka framöver och återkommer om möjlighet ges till uppkoppling.

  2. Ja, det var väl på tiden att denna blogg vaknade till
    (tackar samtidigt för mailkorrespondensen bakom kulisserna).

  3. Jois skrev så här september 24th, 2008 at 4:28 e m

    Ha ha. Jag hade ju tänkt att paparazza Wallenbergskan själv. Men så kom ju du och våldgästade oss och då dog ju lite av överraskningsmomentet.

    Däremot vill vi gärna läsa en dikt av dig här…

  4. Dikter på väg….

  5. Hanna skrev så här september 25th, 2008 at 7:55 f m

    haha ja jo jag såg det. stjärten.
    Min egen kommer inte läggas ut för allmän beskådan än på många år (jag tänker mig att man blir modigare?)men jag har ju två väldigt små men nästan oförskämt fina småstjärtar som måste visas upp inom kort.
    hur kom vi in på bakdelar så bang bom?

  6. Välkommen tillbaka i alla fall..! Jamen visst saknar man Fröken W, även så bilder på densamme.. alla är obönhörligt nyfikna på både ord och bild. Mest bild. Med ord. Under. Fast vi får väl nöja oss med ströläsning av alla andras bloggar så länge ;)

Lämna en kommentar