Latexmannen, eller min svåra sjukdom
Detta är ett public service announcement: Jag är sjuk.
Och inte lite folkligt snuvig eller fotstukad. Mentalt sjuk är jag.
Det yttrar sig så här; jag kliver in i en inredningsbutik, tickelsempel i Norrtälje, och ser ett coolt skåp gjort av förslagsvis vrakgods och rostiga gångjärn. Då tänker min hjärna, innan jag hinner stoppa den: Det här kan jag lätt göra själv. Eller varför kliver jag inte in i ett konstgalleri och ser en Ragnar Bertling Olle Bærtling.
Då är det kört, för detta kan jag göra själv, lätt. Det behövs ju bara färg och en linjal.
Och så där håller det på. Jag kan – kort sagt – göra det mesta som någon annan redan gjort. Fast billigare, bättre och detvetesjutton om jag inte kan sälja det och göra en hacka också.
Jag såg förresten på Emmygalan häromdagen, och då var det Tina Fey (Saturday Night Live med mera) som vann pris för sin nya succéserie 30 Rock. (Som vanligt: Kom ihåg var ni läste om den först, om ni nu inte sett 30 rock eller hunnit läsa det nån annanstans redan). Ett av hennes tack gick till hennes föräldrar för att de gett henne oproportionerligt stort självförtroende. Det kunde gällt mig. Förresten hade jag mycket väl kunnat vara på hennes plats helt och hållet, jag är också rolig.
Jag skulle gärna vilja ha en ny vinterjacka. Men jag är lite snål, så jag söker alltid efter budgetlösningar.
Därför blev jag så oerhört glad när jag såg den här jackan.
Här kan man ju göra klipp. Så en dag på lunchen köpte jag det jag behöver för att göra en egen blank snyggjacka.
och för sömmarna:
Här valde jag till och med en lite läckrare färg på tejpen så jag syns bra i trafiken (Som den minnesgode läsaren vet, så bor jag ju i innerstan, så det är mycket bilar, då duger inte en helsvart jacka).
Jag gjorde ett första försök förra veckan, men jag tycker inte att jag nådde riktigt ända fram.
Sedan ”köpte” jag lite bubbelplast från jobbet, och satte igång igen. Troligen vill du också ha en jacka, när du ser hur bra det blir. När jag har en färdig prototyp att visa upp så får ni ställa er i kö för att köpa den. Numrerad förstautgåva.
Jag tror att det är fylllningen och tejpen som kommer att göra susen.
Förresten, bubbelplasten skyddar ju mot stötar också, så om man skulle bli påkörd ändå så är det troligt att man överlever.
Av det som blir över av ”tyget” skall jag göra såna här och sälja.
Förresten är jag inte sjuk, jag är bara smart. Innerst inne.
Jois skrev så här oktober 1st, 2008 at 9:27 f m
Oj, verkligen stilig. Nu fattas bara ett par matchande sång och dansskor så är du som klippt och skuren för Vasastan.
syster t skrev så här oktober 1st, 2008 at 10:16 f m
annars har jag en gammal gul dito gömd någonstans…du kan få låna den.
och jo, lite sjuk är du allt…
Lia Bobia skrev så här oktober 1st, 2008 at 2:31 e m
Näääää!
Men snälla nån!!!
Du är inte sjuk! Du är ett GENI!!
Jag ställer mig gärna i den desperata köet för att få tag i din speciell designade kappa! Vilket kap!! Hoppas bara att jag inte får en alltför hög nummer av utgåvan! Kan jag inte ha ngt sorts favör, snälla, oh snälla????
Tina Fey? Ja, jag hörde att hon var rädd för hennes karriär när hon horde att du var på besök! Det förstår jag! Tänk! Starkans! Vänta tills hon få höra om din stora framgång med ”Kappan”! Då går hon under, hon kommer att ”kick the bucket” direkt!
det är jag säkert på! Hon kommer att bönfalla dig att få en ”magnifique” kappa och sedan slutar hon på SNL och lämnar hennes plats till dig!
Hoppas du inte glömmer oss, dina vanliga dödliga vänner och bekanta när din karrär är på topen!
Han en ”glorious” slut på week:en…(Nu måste du verkligen tränna på din engelska… du måste vara i top form for when the occasion arrives!)
Oh vad spännande!!
To the loo (tja, det låter samman…)
Linda skrev så här oktober 2nd, 2008 at 10:57 e m
Haha, knasfarbror. Det handlar bara om att göra sig ett namn. Sen kan du tillverka vad som helst och sälja det för miljarder!