Valium från Valier

Späkning, vilket vackert ord! Inom Opus Dei kör alla – som du säkert vet – med ett spännbart band runt låret, med inåtvända taggar som skär djupare och djupare in i köttet. När du syndat, eller om du vet att du kommer att synda, så drar du bara åt bandet ett hack till. Tagelskjortan känns lite passé i det sammanhanget. Nu finns det också modernare sätt.

Nu senast plågade jag mig tickelsempel med att söka till TV5:s nya TV-tävling WipeOut, saken är den att man skall springa världens största hinderbana – i Argentina, och det ville jag göra. Man fick vid gruppintervjun gärna överdriva något karaktärsdrag som kan passa i TV. Jag valde karaktären ”Nörden”

Den supergooglande Nörden rockade så fett att majoriteten av de andra i min intervjugrupp valde ut mig som den mest störande och oroande personen. Besked i slutet av månaden om jag får vara med och tävla. Mest hoppas jag att både jag och min väna syster kommer med, det vore tjockt om de tar ut oss bägge två.

Ja, späkning, ja. Olika människor gillar och tål olika mycket smärta. Jag tillhör dem som tål en hel del, och dessutom gillar det. Riktigt hård massage, riktigt kollapsade muskler på gymmet eller stretchig tills det knakar – that´s my baby. (Två gånger har det knakat lite för mycket i baklåren, med tråkigt lång konvalescens som följd, men jag var ruggigt nära att klara spagaten då.) Min ene bror hävdar att tatuering är skönt – inte bara som konst utan själva känslan i huden. Men nja, jag gaddar mig nog mest för konsten ändå.

Nu har vi i alla fulla fall köpt in en spikmatta till kontoret. Den skall man lägga valda kroppsdelar på och och vila en stund, gärna utan tyg emellan (Vilket märkligt nog gör att vissa gärna ligger lite avsides) rakt mot huden. Resultatet av detta skall vara att man slappnar av, och att nerverna skall reagera på smärtan och skicka ut signaler över hela kroppen – och så blir man frisk från allehanda åkommor. Faktum är att det är en riktigt behaglig känsla efter den där första ekivokt onda stunden.

De första minuterna gör det nämligen obeskrivligt ont, lite beroende på hur koncentrerad tyngd man lägger på spikarna. Med ryggtyngden på mattan kan man till och med somna en liten stund.
Att stå på mattan på ett ben, eller snarare en fot, utan annat stöd för kroppsvikten återstår ännu, annars har vi provat de flesta kroppsdelar. Jag vet alltså vilka kroppsdelar som innehåller flest nerver nåbara för spikmatta. Mattan gör mycket vackra symmetriska mönster på kroppen, och ger en frisk och välmående färg som kvarstår en längre stund efteråt. Vissa kroppsdelar kan jag av omsorg om min familj inte visa här. Men så här kan det se ut efter en session på vår nya leksak:

Ättestupan, om inte lägenheten är bra.
Sigtunahem räknar med att en del hyresgäster hoppar ut från ett stup, och är beredda på det.

Vägen till Gud?
Som ni kanske läst så kan man tolka in att bilderna vid knappen vid övergångsställena visar att människans enda väg till Gud är genom Jesus. Som väl är har nu även andra religioner sina övergångsställen. Fast just judarna har strukit människan och verkar berätta att man kan gå direkt till Gud utan att passera GÅ.
Enkelt och bra.

Tack för idag.

Posted on 09.oktober 2008 at 13:24 in Jag, jag, mitt, mitt.... Trackback-Url for this Article.